Distanshästen William

En ovanligt tidig morgon idag, jag gissar att jag är lite stressad inför Flen. Jag gillar inte att vara ute och köra transport ensam, i synnerhet inte när jag inte är helt säker på att hitta. Min plan är dock att komma iväg rätt tidigt, så jag slipper köra i mörkret. Man kan väl få utnyttja arbetslösheten till något bra nån gång ibland?

Jag har inte packat en penyl i stallet, det blev sent hem från galoppen igår. Men det var kul på Täby. Windflower har jag inte sett på tre år, och då var hon bara en liten fölis. Nu var hon stor och fin, riktigt trevlig modell. Väldigt frökenaktig . Loppet gick väl inte så bra, men är det första starten så är det. Tyvärr hann vi inte se något mer löp, och inte blev det något spel heller.

Nu ska jag gå och leta reda på ett par tjocksockar, och sedan kommer det gå i ett tills det är dags att åka.

Ha en trevlig helg, det ska jag ha!

Härlig dag idag, när kroppen börjat återställa sig efter vaccineringen.

William var måttlig nöjd i morse, då han fått stå kvar inne när kompisarna släpptes ut. Det där med att visa hänsyn till hovslagaren som kom klockan 8 var enligt honom väldigt överskattat. Det kändes befängt att be om snösulor, men nu skos han inte igen förrän en bit in i januari, och då ska vi väl ha fått vinter några gånger.

Äntligen var alla skor påspikade och William såg fram emot att få gå ut och begrava mulen i rundbalen. Tji fick han, när det istället blev en tvåtimmarstur i skogen. Att det tog två timmar att harva runt de 15 kilometrarna berodde på att vi stötte ihop med en gammal stallkompis som jag inte sett på säkert 1,5 år. Hon tyckte William hade biffat på sig, och hon är den andra från det stallet som säger det, så det är kanske så. Själv tycker jag man blir så hemmablind att jag knappt skulle se om han började byta färg tror jag. Vi stod och pratade ett bra tag, till Williams stora förtret. Han som redan fått vänta så länge. Jäkla sladdertackor, såg han ut att tänka. Vi semibokade en ridtur nästa vecka, ska bli kul. Turen var på min sida under ridturen, för det var strålande sol hela vägen. Strax efteråt mulnade det på, och nu står regnet som spö i backen.

I morgon hägrar Täby Galopp, där Williams "moster" Windflower startar. Spännande!

Regn idag igen. Såklart. Planen var en hyfsad ridtur, kanske 15 km i alla fall. I verkligheten är det som sagt regn och grått, det smittar av sig på mitt humör. Kroppen värker efter influensavaccinering, och det känns inte alls som om jag vill sätta en fot utanför lägenheten idag. Vi får väl se hur det blir.

Solstrålen i allt det grå.

Igår var det lite bättre, då orkade jag få på William pulsmätaren. Finfina värden, så det kanske inte gör så mycket att han vilar idag? I morgon ska han få nya skor, på torsdag ska jag till Täby på galopp och på fredag far vi till Flen. Fullspäckad vecka.

Höst -09.

Red på banan idag och insåg att jag är en klåpare. Det är svårt att rida sluta, William vill gå felställd. Tips på hur jag har honom rättställd utan att han rätar ut sig mottages tacksamt.

Efter ridturen blev jag ståendes och prata med en stallkompis och hennes bekant. Bekanten har ett par hästar, och sa till mig att hon tyckte William var jättefin, och att hon tyckte att han sett så trevlig ut när jag red. Jag tackade så mycket och nämnde att han är arab. Replik: Jaha, det kan man verkligen inte tro. Och det värsta var att av hennes tonfall kunde jag läsa ut att det faktiskt var menat som en komplimang. Jag svarade att jag var ledsen att höra det, för i mina ögon är han faktiskt rätt typad. Det följde en harang av bortförklaringar. Egentligen överflödiga, för jag älskar min lilla häst vad än annat folk tycker om honom.

Jag hade tillslut bestämt mig för att klippa William igen. Han blir svettig efter bara litet ansträngning, och är hopplös att hålla ren eftersom han älskar att vältra sig i gyttjan. Lerproblemet kan lösas genom att täcka, men det känns inte så snällt att lägga täcke på hans mammutpäls.

Sagt och gjort, fram med saxen och började klippa rumpan, helklippning skulle det bli. Men ojdå, tugg tugg tugg sa saxen och ville inte alls. För idag var dagen då mina skär bestämde sig för att det är dags att slipas. Nu var goda råd dyra. Ekonomin tillåter inga utsvävningar som inköp av nya skär. Så vad göra? Jag tog fram min andra uppsättning, som klipper lite kortare än de jag brukar använda. Rätt mycket kortare visade det sig. Så William är klippt, men inte blev det vackert...

I morgon håller jag tummarna för Williams moster Windflower som ska kvala på Täby!

William aka the Mud Master vill gärna tipsa om hur man ordnar ett hemmaspa.

Steg 1 - Lerinpackning

För en riktigt bra inpackning krävs rätt typ av lera. Sandjord är uteslutet, riktigt tung lera ska det vara, den fäster bra och går in på djupet. När du lyckats hamna i en bra hage ska leran röras om tills konsistensen är rätt - inte för lös och inte för torr. Använd tårna för att göra leran lös, och använd sedan hela hoven för att tillsätta luft. När leran är seg och kletig är det dags att börja inpackningen.

Hemligheten bakom en lyckad lerinpackning är NOGRANNHET. Man kan inte stressa på detta momentet, ta er tid att vältra er fram och åter i leran. Se till att trycka ner hela halsen och nacken ordentligt, och glöm inte manen. Varje tagelstrå ska täckas av lera. Veva ordentligt med svansen hela tiden, både för att den ska bli ordentligt täckt, och för att hålla leran porös. Glöm inte huvudet, öron och pannlugg ska också ha sitt.

För bästa resultat ska behandligen upprepas med jämna mellanrum. Det bästa är om det senaste lagret av lera precis har torkat innan nästa lager påföres. Då får man ett hållbart resultat.

Steg 2 - Massage

På lerinpackningen följer 1,5 timmes massage av din ägare - det är enda sättet att få dig någorlunda ren. Alternativt kan massagen bytas ut mot ett varmt skumbad.

Ha det skönt i hagen!

Jag ska ju åka till Cecilia och förkovra mig snart, men för er som inte får göra det kan jag tipsa om helgen 28-29 november!

---------------------------------------- 

Distansträning på Torp 28-29 november 2009

C-tränare Ella Lindblom

Denna kurs vänder sig till dig som vill utveckla dig och din häst och förbättra dina resultat.

Program: Vi kommer att diskutera träningsupplägg, intervallträning, utfodring, utrustning och långsiktiga respektive kortsiktiga mål. Målet är att inspirera dig i din ridning och förbättra dina förutsättningar att lyckas i sporten.

Tid: Kursen startar kl 10 lördag den 28 och avslutas ca kl 15 söndag den 29.

Kostnad: 1 800 kr (betalas senast 20/11 på bg 5655-0577)

I priset ingår övernattning, helpension för ryttare och uppstallning (box med strö) utan foder till din häst.

Kom ihåg att ta med eget foder till hästen och lakan alt sovsäck och underlakan till dej. Ta gärna med ett par tofflor.

Kom ihåg att anmäla ev. matallergier /vegetarisk kost i förväg.

Vi förbehåller oss rätten att ställa in kursen vid för få deltagare.

Anmälan och frågor till

Ella Lindblom info@prinsensaraber.se

mobil 070-677 14 21

-----------------------------------------------------

Så, där har ni ett tips på vad ni kan göra för att få upp motivationen ett snäpp i novembermörkret!

För övrigt hade jag och William en mycket trevlig tur ihop med Karin och Jack the horse. 17,5 km och mycket galopp på fina vägar. William blev svettig och fick ett bad efteråt. Det lutar starkt åt att helklippa honom, jag gillar verkligen inte vinterpäls som aldrig torkar...

Lördagen bjöd på KM i distans hemma hos familjen Boberg. William fick stanna hemma, då Camilla var snäll och erbjöd mig att rida Sokrates. Det blev både billigt och bekvämt att slippa hyra trailer och lasta med en egen häst. Dessutom fick jag ju chansen att spana in Sokrates avkommor, som jag inte sett sedan i somras. De är himla söta med näpna huvuden, men runt halvåret är nog inte en hästs vackraste ålder.

Sokrates var pigg och glad och tyckte att det var konstigt att gå så långsamt på tävling. Jag minns inte hur fort vi red, men har för mig att vi slutade på drygt 12 km/h. Jag hade sagt att jag skulle rida på 10,1 km/h, så drygt 2 km/h för snabbt. Inte så bra gissat precis... Det slutade med en femte plats, men jag tror att det blev något fel med resultaträkningen, då det fanns ekipage som red mer än 5 km/h snabbare än vad som sagts och ändå kom före mig i resultatlistan. Jag är ändå nöjd med mitt pris, en snygg Peak Performanceväska och en tjusig grön rosett. Och vi hade tur med vädret också!

Väl hemma blev det kaffe och sedan var jag allt annat än sugen på att fara iväg igen. William väntade dock, och man kan inte vila sig i form sägs det. Jag red en liten stund på ridbanan, som var tung efter all nederbörd vi haft sista tiden. Vi red lite skolor, som går riktigt bra, och tränade på att rygga, som går riktigt dåligt. William var mjuk och fin, han vet vad jag förväntar mig på ridbanan, och levererar efter bästa förmåga. Jag önskar bara att jag hade råd att rida för tränare ibland, så vi kan komma vidare.

Idag är det grått som döden ute. Jag ska rida långtur med en stallkompis sen, och hoppas att det inte börjar regna...